Em D Am Em
Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frere,
G Am B
inom ett mörker sig slutar,
Em D Am Em
hur guld och purpur i skoveln, där,
G Am G B Em (Em F# G)
byts till grus och klu- -tar.
G D
Vinkar Charon från sin brusande älv,
Am Em B
och tre gånger sen dödgrävaren själv,
G D
mer du din druvan din ryster.
Em D Am Em
Därför, Movitz, kom hjälp mig och välv
G Am G B Em
gravvård över vår sy- -ster!
Em D Am Em
Ack längtansvärda, och bortskymda skjul
G Am B
under de susande grenar,
Em D Am Em
där tid och döden en skönhet och ful
G Am G B Em (Em F# G)
till ett stoft förenar!
G D
Till dig aldrig avund sökt någon stig;
Am Em B
lyckan, eljest uti flykten så vig,
G D
aldrig kring grifterna ilar.
Em D Am Em
Ovän där väpnad, vad synes väl dig,
G Am G B Em
bryter fromt sina pilar.
Em D Am Em
Lillklockan klämtar till storklockans dön,
G Am B
lövad står kantorn i porten
Em D Am Em
och till de skrålande gossarnas bön
G Am G B Em (Em F# G)
helgas denna orten.
G D
Vägen opp till templets griftprydda stad
Am Em B
kantas mellan rosors gulnade blad,
G D
multnande plankor och bårar;
Em D Am Em
till dess den långa och svartklädda rad
G Am G B Em
mjukt sig bugar i tårar.
Em D Am Em
Så gick till vila, från slagsmål och bal,
G Am B
grälmakar Löfberg, din maka,
Em D Am Em
ej mer från gräset långhalsig och smal
G Am G B Em (Em F# G)
hon än glor tillbaka.
G D
Hon från Dantobommen skildes i dag
Am Em B
och med henne alla lustiga lag.
G D
Vem skall nu flaskan befalla?
Em D Am Em
Torstig var hon och urtorstig är jag;
G Am G B Em
vi är torstiga alla.